Det gör fysiskt ont i min kropp.

Har ont i bröstet. Känns som träningsverk i mina muskler. Antagligen för att jag gråtit så mycket.

Jag lät bli att ringa honom igår. Det var jobbigt. Väldigt jobbigt. Ville höra hans lugnande röst. Men jag vet hur jobbigt han tycker det är när jag är ledsen. I förgår var jag faktiskt glad när jag ringde honom. Jag märkte hur skönt han tyckte det var. Åtta långa hemska dagar kvar. Kan knappt tro att det är sant.

Då var första natten avklarad själv.

Jäkligt tomt och tråkigt att gå och lägga sig själv i en så stor säng. Vill ha hem honom nu!

Pratade med honom en stund igårkväll.

Min mamma är världens bästa mamma. Hon kom ner till mig igår. Fick ligga i hennes knä och bli pillad i håret. Såå mysigt. Hon diskade min disk också. Känns som hon bar iväg med ett berg från mina axlar.

Hade nog aldrig ens kommit upp ur sängen om hon inte kommit. Älskar henne sjukt mycket. Hon är bäst.

Skrämmande hur sjukt osjälvstädig jag har blivit.

Sambon är ivägrest. Åkte imorse.

Han ska vara borta i två veckor i Schweiz.

Jag är mitt i en depression och behöver honom som mest. Känns som världen håller på att gå under. Vill bara ligga i hans famn och känna mig lugn o trygg. Vill känna hans fingrar i mitt hår och somna på hans bröst som rör sig sakna upp och ner.

Och så är han inte här.

Saknar honom så sjukt mycket! Känns som jag inte kommer klara av de här två veckorna. Jag kan inte förstå hur jag ska klara det.

Min förmåga att tänka klart verkar ha försvunnit. Verkar ha tappat all tidsuppfattning, verkar som jag hamnat i en annan värld. Trivs inte särskilt bra i den. Men jag vet inte hur jag ska komma loss!?

Hur kommer det sig att det mesta musiken blir bra när man har druckit lite?

Helt plötsligt svänger allt. Tom programet "vaken" på P3 och P4 blir toppenbra!

Läskiga drycker de där. Förvränger inte bara hjärnan utan hela världen.

Snart är det midsommar, ångest!

Inte många dagar kvar, panik!

Vad ska jag göra?

Ska jag följa med på en supefest bland massa folk jag inte tycker särskillt mycket om och känna mig ensam och utanför?

Ska jag sitta kvar själv hemma?

Ska jag åka ner till min mamma och sitta i en lägehet och knappt veta om att utanför fönstret så är det midsommar.

Eller ska jg åka till en vän och äta middag med dem hos en granne till dem som jag inte känner och försöka intala mig själv om att det är midsommar?

Jag vill vara liten igen. Jag vill vara med min familj. Jag vill åka höskrinda, ha en krans på huvudet och leka roliga lekar och danska runt stången till musik som spelas på dragspel. Jag vill ha så mycket midsommar i luften att det går att ta på kännslan. Ha vit klänning och bada fötterna i vattenbrynet vid havet. Jag vill äta gravad lax, färskpotatis och jordgubbar. Jag vill att alla ska vara glada och sjunga snapsvisor utan att behöva spy i en buske eller försöka klämma på mina bröst. Alla ska vara glada utan att börja slåss eller somna i ett hörn.

Nu känns det omöjligt, en löjlig idyll som inte kommer bli sann. Men då var den ju sann. Då kunde den ju ske. Varför kan den inte komma tillbaka? Varför?

Panik, ångest....

Vad ska jag göra?

Skulle fixa mammas present i fredess. Hon hade bara önskat sig tråkiga saker, så jag bestämde mig för att piffa upp dem lite.

Hon ville ha en påse att lägga sin kamera i då hon har den i väskan så den inte skavs, samt ett skrivblock. Rätt tråkiga saker. Den där påsen visste jag inte ens var jag skulle hitta, så jag sydde en själv.

Ett bra och tåligt block hittade jag på Åhlens med en plstframsida som var transperant och sen en vit sida som första sida. Perfekt, då kunde jag ta ett eget foto och klistra fast där så fick jag ett personligt block och samma blid tänkte jag trycka på påsen. Toppenideer tänkte jag!

Tills jag startade datorn för att fixa bilderna på fredagsmorgon. Då dör hela jäkla datorn! En hårddisk har pajjat.

Tänkte att sambon kunde fixa det när han kom hem, men det gick inte, den var stendöd. Så han fick plocka fram andra datorn och jag fick redigera om min bild som tack o lov låg på min externa hårddisk också. Sen fick vi ladda ner ett nytt redigeringsprogram samt installera skrivare och grejer. Tog sin lilla tid.

På dagen skulle jag sy påsen. Gick in i tygaffäen och bad om svart bomullttyg. Tror ni inte det är slut??

Jag valde ett grått linnetyg istället. Blev faktiskt väldigt coolt! Ser sådär naturligt ut, nästan som en potatissäck. Så gjorde jag en liten påse till ett objektiv också. Och tryckte samma bild här som på blocket.

Valde en bild på ett träd med en fågel i då min mamma älskar träd! Gjorde den i svart/vitt och det blev rätt coolt.

Hon blev väldigt glad i alla fall! Trots att vi blev rätt sena efter datorgrejen...

Sambon lyckades rädda alla våra dokument igår. Tack och lov! Han är bäst!

Han har även beställt en ny hårddisk som kommer i veckan, samt ett nytt minneskort till min kamera! Snälla, snälla han!

Lovade en bild på kompisens söta valp!

Kommer här:

PANIK!!

En vän till mig ska gifta sig i november. Hon berättade det idag. Super skoj för dem!! Ska bli helt underbart att gå på bröllop.

Sen frågade hon mig om inte jag ville vara med dem under hela dagen och fota dem. Först blev jag jätteglad! Vilken ära att hon väljer just mig som fotograf! Tackade stolt ja till förfrågan!

Och nu har jag panik! Så jäkla bra är jag inte! Och behöver jag inte liite bättre utrustning? Ett bättre objektiv kanske? En externblixt och ett större minneskort....

Vill ju absolut inte göra henne besviken! De fotona ska hon ju ha som minne sen resten av sitt liv!

GAHH!