Gu så deprimerande det är med detta fruktansvärda vädret. Grått, grått, grått och grått. Blä!

Igår var det dock jättefint. Fick lite hopp, men det släcktes fort när jag vaknade idag och fönstrets utsida var nerkletat med blött regn.

Vi passade på att åka ner till Skåneland igår och körde viltspår med hundarna hos några vänner. Riktigt skoj. Hundarna blev väldigt lyckliga och härligt trötta.

När jag stod och packade in hundar, spårlinor och diverse grejer i bilen kom tre ungar fram, två killar och en tjej.

Unge1: -Ska ni flytta?

Jag: -Ehh, nej

Unge1: -Men ni har ju hela bilen full med saker.

Hehe, det var ju sant! Bilen full med papplåder som skulle sorteras. =)

Alla ungarna: -ÅÅhh så söta hundar, får man klappa

Jag hiner inte svara förens unge1 har pillat in sina fingrar i hundburen. Unge2 har för tjocka vantar och kommer inte in.

Vår stora hund ska vända sig om för att lukta på ungarna, då blir vår lilla hund sur för han trampar på henne och hon skäller till.

Unge2: -Nös den?

Unge3 (som innan stått lite bakom): -Nä, den försökte bitas!

Unge1:-Är det tävlingshundar?

Eehhh.. Vad skulle jag svara på det? Nog för att jag tävlar med min hund, men vi är ju ite direkt bäst, ser inte henne som en tävlingshund. Men skulle jag säga nej så skulle jag ju ljuga.

Jag: -Ja, den ena är.

Unge1: -Vilken? Den?

Så pekar han på den stora hunden.

Jag: -Nej den lilla.

Unge1: -Vad kan den?

Jag: lyda, och spåra bl a. Vi ska ut o spåra nu.

Unge2: -Ska vi spela X-box istället?

Unge1: -Nä, vi går hem till mig.

*poff* ungarna är borta.

Tänk om man kunde leva så i nuet. Vara så engagerad i allt och sen bara kunna släppa det när man tröttnar. Mitt dåliga humör var som bortblåst när de hade kommit med sin enegi. =)