Skrämmande hur sjukt osjälvstädig jag har blivit.

Sambon är ivägrest. Åkte imorse.

Han ska vara borta i två veckor i Schweiz.

Jag är mitt i en depression och behöver honom som mest. Känns som världen håller på att gå under. Vill bara ligga i hans famn och känna mig lugn o trygg. Vill känna hans fingrar i mitt hår och somna på hans bröst som rör sig sakna upp och ner.

Och så är han inte här.

Saknar honom så sjukt mycket! Känns som jag inte kommer klara av de här två veckorna. Jag kan inte förstå hur jag ska klara det.

Min förmåga att tänka klart verkar ha försvunnit. Verkar ha tappat all tidsuppfattning, verkar som jag hamnat i en annan värld. Trivs inte särskilt bra i den. Men jag vet inte hur jag ska komma loss!?